Vi befinner oss mitt i en enorm global utmaning. Världen är drabbad av ett virus som inte känner några gränser. Många politiska ledare pratar om ”kriget” mot viruset. Men det är inte vapen som kommer att hjälpa oss genom krisen. Det är vår förmåga att bry oss om varandra – på lagom avstånd.

Vi har redan sett tusentals bevis på människors förmåga till solidaritet i svåra tider. Nu drar vi alla vårt strå till stacken för att skydda de mest utsatta i samhället. Samtidigt kan vi i Sverige också förlita oss på en välfärd som trots allt står stadigt; akutsjukvård, sjukförsäkringssystem för anställda, stöd till företag, myndigheter som håller oss informerade.

Dessa resurser är inte alla förunnade. Vi vet av erfarenhet att de redan utsatta drabbas värst av katastrofer och kriser, i alla samhällen världen över. Människor i flyktingläger kan inte isolera sig. För fattiga i tättbefolkade kåkstäder med begränsad tillgång till vatten är social distansering och att tvätta händerna en omöjlighet.

I redan auktoritära länder koncentreras makten än mer när begränsningar av sammankomster används för att ytterligare minska grundläggande friheter. Miljontals människor världen över riskerar att förlora sin försörjning.

Det arbete som vi svenska organisationer gör riktar sig till just dessa människor. Och precis som lokala krafter i kommuner, föreningar, församlingar, fackförbund och företag i Sverige spelar en stor roll för utsatta grupper, så är det samma typer av lokala aktörer i fattigare länder som tar stort samhällsansvar. Internationellt bistånd handlar alltid om hjälp till självhjälp.

Tillsammans stödjer vi, 38 svenska organisationer, arbete som tusentals organisationer gör i länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa. Det är de som kommer att vara med och stoppa coronaviruset från att rasera tidigare framsteg med att bekämpa fattigdom.

Det är de som kommer att arbeta för demokrati och jämställdhet som begränsas ytterligare i Corona-krisen. Det är de som kommer att bidra till lösningar, även i den ytterst allvarliga situation som hotar om coronaviruset sprids okontrollerat i regioner med extrem fattigdom.

Det finns mycket att lära av tidigare arbete med att förebygga kriser och skydda från smitta. Under de massiva insatser som gjordes för att hantera Ebola-epidemin i Västafrika såg man att flickor som tas ur skolan löper större risk att utsättas för sexuellt våld och att bli gravida.

Mödrahälsovård riskerar att nedprioriteras när krisen kräver de knappa sjukvårdsresurser som finns. Isolering sätter barn som lever i svåra sociala miljöer i en än mer utsatt situation. Kvinnor som lever med våldsamma män får inte längre något andrum. Ebola-krisen lärde oss hur viktigt arbete för kvinnors och flickors rättigheter är under en epidemi.

Hur vi tar oss igenom krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid – också på global nivå. Och på vår förmåga att ha ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi hanterar en akut kris.

De inskränkningar av mötesfrihet och rörlighet som nu införs måste vara tillfälliga, och de försök till mer maktkoncentration som vi ser i auktoritära länder måste utmanas. Världen efter Corona-pandemin kommer till stor del att definieras av hur väl de mänskliga rättigheterna skyddas nu.

Vi tror på Sveriges förmåga att möta krisen här och samtidigt inte glömma bort människor med sämre förutsättningar – i och utanför Sverige. Internationellt samarbete är vägen till en värld post Corona där vi kan vara stolta över hur vi tillsammans mötte krisen utan att låta de mest utsatta ta den värsta smällen.

Artikeln samordnas av plattformen CONCORD Sverige och undertecknas av 38 svenska organisationer som arbetar med internationellt bistånd och samarbete.

Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige

Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen

Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige

Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Syd

Khalil Zeidan, ordförande Nordisk Hjälp

Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan

Martin Nihlgård, generalsekreterare IM

Elin Liss, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare Emmaus Stockholm

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Malin Flemström, tf vd The Hunger Project

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect och Vi-skogen

Ingela Holmertz, generalsekreterare ActionAid Sverige

Stina Götbrink, generalsekreterare Hand in Hand

Martin Uggla, ordförande Östgruppen

Gerardo Lizano, kansliansvarig Praktisk Solidaritet

Niclas Lindgren, direktor PMU

Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige

Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden

Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna

Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika

Anders Malmstigen, generalsekreterare Svenska missionsrådet

Anna Ernestam, generalsekreterare SOS Barnbyar

Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL

Johan Romare, tf generalsekreterare Diakonia

Mohamed Ibrahim, generalsekreterare Islamic Relief Sverige

Rosaline Marbinah, ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325

Judy McCallum, Executive Director Life & Peace Institute

Sofia Östmark, kanslichef Union to Union

Alice Blondel, kanslichef Swedwatch

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Lars Arrhenius, generalsekreterare Läkarmissionen

Ole von Uexkull, Executive Director, Right Livelihood-stiftelsen

Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter

Andreas Stefansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén

Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare Svalorna Indien Bangladesh

Anna Widoff, vice ordförande Svenska Västsaharakommittén