Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En gammel västgötabonne filosoferar

Vi fick den här fina dikten inlämnat till redaktionen av en Tidaholmsprofil. Den heter "En gammel västgötabonne filosoferar" och ska utläsas på bredaste västgötska för att komma till sin rätt. Upphovsmannen från Tidaholm vill vara anonym men till slut gick han med på att vi kan skriva under med "Karlsson".

I höernt bôrte ve lojen

står den gamle rôstie plojen

å snart blir havvern mojen

sôm ja spre ut bôrte ve skojen

men grannajäkel går å grunnar

blir det möe på jaert han inte mäk unnar

hôppas di tanka hos en stunnar

för dä sa mätta många munnar

ja bonnalivet ingen dans på roser ä

dä sa räcka åt både fôlk å fä

å får en inte möe klöver å hänga

då blir dä skralt å få ihop pänga

en får inget gratist, dä ä givet

en få va nöjder ändå, mä jordelivet

Karlsson