Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Fler matleveranser hjälper Sverige

Fler arbetar och använder delningsekonomins tjänster. Den insikten borde få mer fäste i tillståndens Sverige.

Tjänster som levererar mat från restauranger ökar explosionsartat under pandemin. Sedan mars har bolaget Foodora anställt 1000 medarbetare och anslutit över 500 nya restauranger.

Wolt, en direkt konkurrent, har anställt 250 personer och expanderat till nya orter, senast till Borås. Uber Eats har slopat anslutningsavgiften för att dämpa restaurangkrisen. Antalet anslutna restauranger växte med 500 procent under april jämfört med januari.

Det här är glädjande mitt i mörka arbetslöshetssiffror. Det visar också på den flexibilitet och skalbarhet som det som gemensamt brukar kallas för delningstjänster äger.

Det behövs inte investeras i dyr teknik eller långa utbildningar. För den som vill ha ett påhugg som matbud behövs en billig smarttelefon och en cykel. Det hjälper även en krisande bransch. En tredjedel av de rekordmånga varsel som rapporterades i mars kom från hotell och restauranger.

Genom att ansluta sig till en tjänst för matleverans minskade exempelvis intäktsfallet från 80 till 25 procent för en restaurangägare i Lund. Så ser entreprenörskap och innovation ut i praktiken. Att koppla ihop folk med vad de efterfrågar är inte farligt, det är smart.

Uppsvinget för matleveranser är också en intressant motvikt till den gängse diskussionen om delningstjänster, nämligen att de utgör hot och kan skada såväl arbetstagare som konsument.

Så lyder den väldigt slappa kritik som riktas från taxibranschen mot tjänster som Uber och Bolt, eller finansbranschens irritation över tjänster som Brocc och Lendify. Hur kommer det sig att restaurang- och livsmedelsbranschen aldrig kritiserar en mer demokratisk marknad? För att de är vana vid konkurrens. Tjänster som låter deras erbjudande nå fler är bra.

Tjänster för matleverans har också anklagats för mycket slit till låga löner. Men det missar hela poängen. De är inte till för stadigvarande inkomst 48 veckor per år i 35 år. De är till för att arbeta några timmar här och där, främst när efterfrågan är hög, för att tjäna en bra extra slant på att utföra enklare tjänster. Dessutom behövs ju fortfarande restauranger och andra näringsidkare för att skapa de maträtter eller klädesplagg som delningsekonomin går runt av.

Kritiken mot delningstjänster, framförallt från politiker, bygger även på att de försöker runda samhällets lagar och regler. Men som tankesmedjan Timbros index för delningsekonomi visar är delningstjänsterna fler i länder med färre regleringar. Motståndet handlar alltså mer om våra tankemönster och moraliska instinkter.

Det finns dock tecken på att insikten om tjänsternas nytta slagit rot i tillståndens Sverige. I slutet av maj fick Tiptapp rätt i mark- och miljödomstolen, dit Stockholms stad tvingat bolaget efter två års processande.

Det var inte olagligt att låta privatpersoner ta betalt för att frakta bort avfall och skräp till återvinningscentralen, vilket Stockholm hävdade för att värna det kommunala sopmonopolet.

Flera kommuner stödde bolaget i rättstvisten. En kommunal bygg- och miljöchef menade att det bara fanns fördelar med tjänsten och att de "snarast ska se över de lokala renhållningsföreskrifterna så att de inte missgynnar initiativ som Tiptapp".

Det är bra. Det finns ingen skillnad mellan att be grannarna om hjälp via sociala medier att forsla bort en soffa i utbyte mot en middag, eller att be om hjälp från okända privatpersoner mot en mindre summa.

Den som vill räcka en hand bör kunna göra så utan att det betraktas som inkräktande på kommuners sopmonopol eller på storföretagens förstelnade affärsmodeller.