Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Hongkong är nu en parallelldiktatur

23 år efter att ha fått sin frihet garanterad fram till år 2047 av Storbritannien och Kina har det fria och öppna Hongkong nu fallit offer för kommunistdiktaturen i Peking.

Strax före midnatt i tisdags, just innan årsdagen för överlämnandet 1 juli 1997, publicerade kommunistpartiet i Fastlandskina en ny säkerhetslag som trädde i kraft på onsdagen.

Lagen presenterades så sent som i maj, men idén om skarp lagstiftning för att kuva Hongkongbornas yttrandefrihet och demokrati har länge funnits i Peking.

När en säkerhetslag föreslogs 2003 utbröt så stora protester att förslaget drogs tillbaks och Hongkongs högste politiker, utsedd av Pekingstyret, tvingades avgå i turbulensen.

Den nya säkerhetslagen är en del av ett större politiskt pussel. Det senaste årets protester beror på Pekings försök att smyga in en lag i Hongkong om utelämning av kriminella till Fastlandskina.

Den var ett förtäckt sätt att kunna åtala folk för att ha begått allvarliga brott i länder som Hongkong inte har utlämningsavtal med. Fallet som utlöste de miljonhövdade protesterna gällde utelämning till Taiwan för ett mord, ett annat autonomt territorium som Kina gör anspråk på.

Att Kina tvingades backa om den lagen är utan tvekan president Xi Jinpings största bakslag, vilket väckt vrede hos politiker som är vana vid sin allsmäktighet i den nedmonterade demokratin. Den nya lagen är därför en bra indikator på hur arg Jinping är på de som inte gör som han säger.

I Hongkong är det numer terrorism att störa kollektivtrafiken, en vanlig metod under det senaste årets demokratiprotester för att utöva civil olydnad utan att riskera fysiska skador. Att ge sig på regeringsbyggnader klassas också som terrorism.

Men på det stora hela är lagen väldigt vagt formulerad, medan straffen är stränga och långa. Det är ett vanligt sätt för regimer att skapa sig tolknings- och handlingsutrymme: Den som inte vet var gränsen går kommer sannolikt inte försöka närma sig den. Godtycklig lag- och maktutövning är en hörnpelare för diktaturer.

Det är dock inte primärt mot fysiska protester som lagen lär användas. Ett av dess mest uttryckliga mål är att slå ner på all utbildning och kunskap som hotar ”kinesiska värden” eller framför västerländska värderingar. Exempelvis är all undervisning om demokrati redan förbjuden vid universitet i Fastlandskina. Skolan är alltid det minst svåra sättet att prångla igenom statspropaganda.

Den nya lagen sattes på prov bara timmar efter att den trätt i kraft. Under onsdagen greps en man efter att ha vecklat ut en Hongkongflagga med budskapet ”Oberoende Hongkong”.

Enligt nyhetsbyrån Reuters ska dock orden ”nej till” ha stått i liten skrift på flaggan, vilket polisen inte tycks ha märkt. Gripandet visar hur myndigheter har fått tydliga order att slå ner på allt misstänkt eller avvikande.

Totalt har i skrivande stund över 300 personer gripits i Hongkong. Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) kritiserar lagen, men fördömer den inte. I stället pekar hon på hur EU inte lyckats enas om sanktioner. Det är långt ifrån den storvulna utrikespolitiska hållning som tidigare generationers socialdemokrater vågat uppbåda mot diktaturer.

Bättre låter det från Storbritannien, vars utrikesminister Dominic Raab kallat säkerhetslagen för ”ett tydligt och allvarligt brott” mot det avtal som slöts med Kina 1984 för att överlämna Hongkong. Landet har erbjudit 3 miljoner Hongkongbor födda före överlämnandet ett snabbspår till brittiskt medborgarskap om lagen träder i kraft.

Bristen på internationellt koordinerad handling mot Kina blir inte bättre av att USA:s president Donald Trump i ett halvår har misslyckats med att implementera den första fasen i ett handelsavtal med Kina, och att han använder rasistiskt språkbruk mot kineser angående coronaviruset.

Det spelar Peking rätt i händerna, som då får hävda sig som garanten för kinesers trygghet på global skala. Landets politik och kultur framstår därför som bättre än vad den faktiskt är. Fråga alla Hongkongbor som nu tvingas leva i en parallelldiktatur.