Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Gymnasieelev - i dessa tider

Vi befinner oss just nu i en speciell tid i våra liv, men inte bara för att vi om några månader tar studenten och påbörjar ett nytt kapitel i livet. Inte bara för att vi har hela framtiden framför oss. Inte bara för att vi är förväntansfulla på vad som väntar härnäst. Utan för att vi får uppleva allt detta mitt i en pandemi.

Under en stor del av vår gymnasietid har vi suttit hemma ensamma framför datorn och arbetat på distans. I våras satt jag i vardagsrummet och gjorde kursprov i matte. Och svenska. Och engelska. Och spanska. Jag vet att allt detta varit nödvändigt och jag vill verkligen inte vara en orsak till ökad smittspridning. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på allt vi går miste om, även om det i kontrast med allt annat just nu känns ganska oviktigt. Jag saknar att träffa min klass varje dag. Jag saknar att gå i korridoren och se nya och gamla ansikten varje dag. Jag saknar att kunna ha ordentliga konversationer och grupparbeten. Jag saknar att gå till matsalen.Jag saknar att sitta i caféet på håltimmen. Jag saknar faktiskt till och med att ha en vanligt, normalt prov.

Coronapandemin har slagit hårt mot de flesta och påverkat människor på flera olika sätt, även oss gymnasieelever. En ökad ensamhet och ett minskat socialt umgänge gör något med vårt mående. Den psykiska hälsan påfrestas och många mår dåligt. Jag tror att ovissheten om vad som händer härnäst är värst. Kommer vi ha distansundervisning eller närundervisning om två veckor? Kan vi planera för en någorlunda normal student? Vågar man längta? Vågar man ha några förhoppningar? Jag vet inte, ingen vet.

En stor utmaning med distansen är att det hänger på att alla har ordentligt internet hemma, kan sitta ostörda och ifred samt har möjligheten att fixa lunch. Vi har nu våra lektioner genom videosamtal vilket är en bra lösning, OM det fungerar. En annan utmaning är att man inte kan interagera lika naturligt som i skolan. Jag personligen tycker att det är betydligt svårare att hänga med i undervisningen hemifrån då det finns mycket annat man kan göra och att ingen riktigt har koll på en. Man måste ha väldigt hög disciplin på sig själv. Det är också svårt för lärarna att ha en långsiktig plan för undervisningen eftersom de inte vet om vi kommer vara hemma eller i skolan om några veckor.

Vår gymnasietid har varit allt annat än normal. Den har på grund av pandemin inneburit mer oro, rädsla och ångest för många. Men det finns framförallt ett ord som beskriver denna tid bäst; minnesvärd.

Elev i årskurs 3 på Ållebergsgymnasiet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel