Den som vill stoppa minkuppfödning behöver stoppa efterfrågan. Dessutom får det konsekvenser för djurlivet när minkar släpps ut i det fria. Det skriver insändarskribenten Åke Abrahamsson idag.

Insändarskribenten vill peka på att det finns mer än en konsekvens av att släppa ut minkar i det fria.

Foto Patric Söderström / TT

Om minkarna: För en tid sedan fanns en insändare i ämnet i FT och det måste man förstås hålla med insändarskribenten om. Farmning av minkar är en ovanligt onödig verksamhet.

Det finns dock en del ytterligare att säga om detta. Man kan konstatera att ett politiskt beslut som stoppar farmningen av minkar i Sverige borde vara ganska enkelt att åstadkomma men vad skulle det tjäna till? Problemet är att det finns en stor internationell efterfrågan på minkskinn och det är således denna som skall bekämpas. Ingen efterfrågan - ingen uppfödning. Skulle farmningen stoppas här i Sverige skulle det endast resultera i att de minkarna föds upp någon annanstans under mycket sämre villkor.

Vidare är det som djurrättsaktivisterna sysslar med när det handlar om att släppa ut minkar ur sina burar fullständigt oacceptabelt (förutom att det är olagligt) och här finns en mycket viktig aspekt att peka på. Farmningen av minkar har resulterat i att vi har en stor frilevande minkstam i landet. Minkar har rymt. En i högsta grad invasiv art. Dessa frilevande minkar ställer till med en enorm skada på fågellivet och finns precis överallt. Jag har anledning att befinna mig på Vinga längst ut i Kattegatt då och då, och man behöver inte gå någon längre sträcka förrän en mink tittar upp mellan klippskrevorna. Till och med där. Är det den här plågan som djurrättsaktivisterna vill späda på ytterligare?

Åke Abrahamsson

Falköping