Läser med viss förvåning Gustav Junttis krönika under ovanstående rubrik. Hela krönikan är en lovsång till den fantastiska kärnkraften och visionerna om en ännu säkrare framtid med billig elenergi är det ingen hejd på! Särskilt intressant var tanken att ställa reaktorerna på havsbotten!

Vad jag saknar är en redogörelse över bränslecykeln. Det står inte ett ord i krönikan om var uranet ska brytas. Inte heller något om hur utbränt avfall ska kunna förvaras avskilt från mänsklig kontakt i tusentals år!

Energin som alstras i en kärnreaktor kommer från tunga atomkärnor som sönderfaller. Idag används uran. Det har vi gott om här. Uranbrytningen ger enorma skador på vår natur, är därför motståndare till brytning. Men jag kan inte anse det rätt att förstöra andras miljö, när jag inte vill förstöra min egen. Uran används endast i kärnvapen och för att koka vatten i våra reaktorer. Inget nödvändigt alls! Som en logisk följd är jag motståndare till kärnkraften.

Bertil Wallgren

Floby