Under onsdagen kunde tidningen avslöja att ett femtontal tjänster inom Mullsjö kommuns skolförvaltning ska bort enligt ett besparingsförslag.

Det är främst i grundskolan som neddragningar är att vänta, där såväl lärare som så kallade ”resurspersoner” som hjälper elever med specialbehov kan behöva se sig om efter nytt jobb. Förskolan har inte lika stora underskott och kommer lindrigare undan sparbetingen.

Det är en stor smäll i den lilla kommunen, men sannolikt en helt nödvändig åtgärd. Kommunen riskerar att gå med underskott även detta år, inte minst efter haveriet i socialnämnden i slutet av februari där tre miljoner kronor i oväntade utgifter dök upp ur tomma intet. Att gå med underskott tre år i rad är inte hållbart – eller lagligt för den delen, enligt kommunallagen.

Hamid Zafar, chef för barn- och utbildningsförvaltningen beskriver det som att man ser över organisationen och att ”det påverkar vissa tjänster”. Det är byråkratiska för att nämnden inte ser någon annan utväg. Givet dagens kostnader klarar man inte sin budget.

Beskedet kan sättas i ett större sammanhang. I måndags beslutade barn- och utbildningsnämnden (BUN) att behålla Sandhems skola i åtminstone ett år till. Enligt nämndordförande Joseph Tornell (KD) handlar det om ”att få orten att leva”.

Som ledarsidan tidigare uttryckt är det argumentet ett politiskt-logiskt felslut. En skola ska inte bevaras av landsbygdspolitiska skäl. Den ska finnas för att ge god skolgång med hög kvalitet.

Kan kommunen av kostnadsskäl inte lösa det just där behöver förvaltningen och politikerna se över hela systemet för att komma tillrätta med kostnader och brister i undervisningen. Det har förvisso ett politiskt pris. Men frågan är om inte kostnaden blir större nu.

En nedläggning av skolan skulle sparat BUN ungefär 2,5 miljoner kronor per år. Att skrota ett femtontal tjänster tillåter sannolikt BUN att spara mer pengar än så, vilket ökar sannolikheten för att förslaget blir verklighet. Om det inte var skarpt läge hade exempelvis facket aldrig informerats om åtgärderna.

Zafar pekar på att de anställt många resurspersoner vilket fått kostnaderna att sticka i väg. Mullsjö har alltså hittat dyrare och kortsiktiga lösningar för skolorna utan att tänka på den långsiktiga planeringen. Det är något som Zafar indirekt medger när han kallar den nuvarande organisationen för ”rätt ineffektiv”.

Så frågan är vem som betalar för denna ineffektivitet? Elever med specialbehov. Tanken i besparingsförslaget är att dessa inte längre ska få ha sina resurser enskilt. I stället ska de med specialbehov sättas i grupper där resurspersonerna kan vara tillgänglig för fler samtidigt.

Man räknar med att ”eleverna kanske inte får stöd i den omfattning som de önskar eller behovet visar på,” som förvaltningschefen säger. Samtidigt ska besparingarna ”kunna ske utan att det påverkar eleverna alltför negativt”. Smaka på det: alltför negativt.

Man kan också se det som att eleverna med specialbehov får bära bördan av att politikerna inte vill stöta sig med bygdens husägande föräldrar. Kommunalråd Linda Danielsson (S) har tidigare uttryckt oro för huspriserna i Sandhem vid en eventuell nedläggning av skolan.

I stället spelar man roulett med skolkvaliteten och elevers rätt till likvärdig undervisning. För vad ska eleverna i Sandhem – och på övriga skolor i kommunen – med sin skola till om de står utan det stöd som behovet visar på? Utan tillräckligt med duktiga och vettigt använda lärare och resurspersoner är skolor bara en förgylld förvaring.