Under onsdagen (13/5) sammanträdde den parlamentariskt tillsatta migrationskommittén, där samtliga åtta riksdagspartier är med. Till sammanträdet hade kommitténs opolitiska sekretariat tagit fram ett första komplett förslag för vidare förhandling. Tanken är att från och med 2021 få en brett förankrad och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Tyvärr föll samförståndets ridå snabbt.

S menar att V och SD är ovilliga att hjälpa förhandlingarna framåt, och utesluter redan nu att de två ska ingå i överenskommelsen. Rikard Larsson, S-representant i kommittén, säger sig ha ”inga förhoppningar om att de ska vara med i överenskommelsen.

Samtidigt kritiserar övriga partier S för att inte tala klarspråk om sin egen politik – något som i veckan genljudit på tunga ledarsidor som Göteborgs-Posten och Expressen. Det finns fog för den kritiken.

I princip samtliga partier har förklarat sin hållning i frågor som permanent uppehållstillstånd (PUT) eller tillfälligt uppehållstillstånd (TUT), försörjningskrav, språktest och familjeåterförening.

Men såväl Rikard Larsson som statsminister Stefan Löfven mumlar betydligt kring partiets inriktning. Det blir ”lite förenklat att bara säga vad man tycker i en enskild fråga”, som den förre kommenterade övriga partiers kritik. Löfven har uttryckt att S i stora drag är överens med Moderaterna om framtidens flyktingpolitik. Det är dock svårt att tro på.

I den svåraste frågan för svenska politiker och väljare på senare år, nämligen om hur många asylsökande Sverige ska ta emot, vill M se ett spann på 5 000 till 8000 personer per år. Det skulle följa det nordiska snittet och den modell som tillämpas i Tyskland, menar M.

På en direkt fråga om volymmålet – vilket döpts om till riktmärke i förslaget – väljer Rikard Larsson att göra det till en semantisk diskussion: ”Det heter ju ingenting, eftersom vi inte har satt ner foten.” Men S vill ”pröva olika idéer och resonera om vad det skulle kunna innebära”.

Det är själva grundproblemet. S sätter inte ner foten någonstans. Att vara beredd att diskutera är inte en åsikt. Det är partiernas jobb.

Alla partier hänvisar till just bättre integration valet mellan PUT och TUT. Att inte vara garanterad uppehållstillstånd ökar viljan att anstränga sig att arbeta eller studera för att visa sig förtjänt av att få stanna i landet, menar en del. Det verkar logiskt.

De som förespråkar PUT – exempelvis MP, C och V – menar att det sänker stressen av att inte veta. Då kan personer enklare knyta an till en arbetsplats eller ort. Även detta låter intuitivt. Men båda kan ju inte stämma.

Tre forskare vid Handelshögskolan i Köpenhamn undersökte 2018 något liknande utifrån en reform i Danmark år 2002 som gjorde det svårare att få PUT. De fann att brottsligheten sjönk med tio procent under de nya reglerna, vilket kan bero på att osäkerheten gör folk mer benägna att sköta sig för att inte kasta bort den chans de har.

Samtidigt ökade deltagande i studier, exklusive språkutbildning, med 17 procent. Bland exempelvis kvinnor ökade antalet studerande med runt 25 procent. Ingen direkt påverkan på människors hälsa uppmättes.

Sossarna eldas på av facket och V att begränsa arbetskraftsinvandring men vara mjuk i asylfrågan. Men S behöver ta hjälp av ett hårdfört M för att driva migrationskommitténs förslag framåt.

Samtidigt har tisdagens och onsdagens förhandlingar om försvarsbeslutet ställts in vilket hotar försvarsministerns mål att enas senast på fredag. Allt parallellt med en storskalig medicinsk och ekonomisk kris. Denna perfekta politiska storm kommer att testa hållbarheten i det statsbärande partiets segel.