Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Som man röstar får man regera

Moderaterna tar ett historiskt steg. Januaripartierna lär inte förstå varför.

Imorgon torsdag gör Moderaterna något som aldrig gjorts förut: Ett oppositionsparti lägger fram ett förslag om en extra ändringsbudget i riksdagens finansutskott. I praktiken innebär det att såväl regeringens förslag till vårändringsbudget som själva Januariavtalet utmanas.

Totalt vill M satsa 5,6 miljarder mer än vad årets budget avsatt för att hjälpa många kommuners försämrade ekonomi och staga upp polis och rättsväsende. Pengar ska frigöras genom att skrota regeringens byggsubventioner och dyra reformer som friåret och ingångsavdrag för arbetslösa, men även genom biståndsbudgeten sänks med 2,7 miljarder.

Det är ett hårt, men fullt rimligt, motlägg i kampen om välfärdens kärnfunktioner. Partierna bakom Januariavtalet behöver nu inte bara komma överens inom budgetsamarbetet. Vänsterpartiet pratar gärna välfärdsmiljarder med M och KD meddelade partiledare Jonas Sjöstedt – trots att de vill ha kvar biståndet och byggsubventionerna.

Eftersom SD följde de tre andra oppositionspartierna för att stoppa reformen av Arbetsförmedlingen lär de haka på nu med. Då måste regeringen blidka någon av dessa fyra om inte förslaget till vårbudget ska falla, vilket skulle försätta nuvarande regeringssamarbete i akut stress.

Att M nu tar strid kring ändringsbudgeten är i sig rimligt av flera skäl. Höstbudgetens välfärdssatsningar var låga sett till de stora behov som finns. Ett förråat våld tarvar omprioriteringar för att stärka polis och rättsväsende. Samtidigt stiger arbetslösheten. Antal varsel är de högsta sedan 2014 och arbetslösheten är den högsta på två år, enligt färska siffror från Arbetsförmedlingen.

I botten ligger faktumet att skatteunderlaget inte ökar lika mycket som tidigare. Under 2019 var tillväxten 1,6 procent. Sveriges Kommuner och Regioners senaste prognos beskriver att tillväxten i underlaget under 2020 faller till 0,6 procent, den lägsta på ett decennium. Och 2021 spås ytterligare en inbromsning till 0,4 procent till följd av svag sysselsättning.

När skattebetalare med rätta förväntar sig nya lösningar samtidigt som politiken har mindre pengar att jobba med kan missnöjet bli explosivt. Det får därför ses som proaktivt att oppositionen trycker på för fler åtgärder här och nu.

M räknar exempelvis med att utskottsinitiativet kan ge pengar till kommunerna redan 1 mars. Ställ det i kontrast till sega utredningar och tomma förhandlingar, exempelvis om hyresmodellen och skattesystemet, som blivit Januariavtalets signum snarare än reformtempo och politisk leveransduglighet.

Januaripartierna lär inte förstå hur de hamnat i sitsen att både V och SD kan utöva direkta eller indirekta påtryckningar på politiken. Men det är en logisk slutsats av att Januariavtalet fokuserar på sakpolitiska frågor och lämnar ideologin därhän.

Partierna talar om samarbetsformen som ett sätt att maximera genomslaget för sin politik. Hur sällskapet ser ut är underordnat. Med den principen i ryggen behöver M inte oroa sig för om V eller SD hjälper till, eftersom de ju bara söker större genomslag för politiken. Som man röstar får man regera.