Låt mig ta er tillbaka i tiden, närmare bestämt 1 mars 2000. Introduktionen för verksamheten är sparsmakad. ”Lovisa Hamrin tillträder idag som direktörsassistent på Hallpressen.” Direktören var min far Stig Fredriksson och någon arbetsbeskrivning fanns givetvis inte. Det handlade om den hårda vägen in i familjebolaget: Att finna sitt bidrag till verksamheten på egen maskin.

Jag kunde inte fått en bättre miljö och omgivning än Hall Media. Tre år i Schibsteds norska och svenska verksamheter gav en rimlig referens. Hall Medias medarbetare bländade med arbetsamhet, lösningsförmåga, professionell ambition, glimt i ögat och lojalitet mot bolagets idé – att alltid göra sitt bästa och ge kunderna sin tidning i rätt tid.

Inte en dag har jag haft anledning att ompröva mitt första intryck. Inte en sekund har jag tvivlat på att vi tillsammans skulle fixa både morgondagens nyheter och framtidens kundvärde. Inte ett ögonblick har jag slutat älska att få vara en del av denna brokiga kollektiva passion att vilja vara meningsfull för sin omgivning och samhällena vi finns i. Och ytterst på sin spets, att varje dag försvara det fria ordet, hur mycket eller litet vi än tycker om det som sägas måste.

”Vad fan är kärlek” är rubriken på en bok av poeten Bob Hansson. På moppe åker han runt och intervjuar olika människor. Ärkebiskop KG Hammars svar etsar sig fast. ”Kärlek är ögonblickets affär”. De här 20 åren med Hall Media och dess medarbetare och kunder har gått som en blixt. Det som minns är ögonblick av envisa tidningsmänniskor som löser till synes omöjliga utmaningar.

Alla dessa ansträngningar har berört mig till hemliga tårar genom åren. Igen blir ögonen suddiga och minnesbilderna supertydliga. Att minnas är att levandegöra och hjälper till att hålla saknaden utanför dörren.

Så kommer tidpunkten – strax före jul, då frågan om ny ägare som alternativ prövas. Fram växer insikten om att storlek har betydelse, rentav avgörande betydelse för att kunna finnas kvar på lång sikt. Att på mindre än tre veckor sy ihop en affärslösning mellan nordiska parter ska inte gå, men det gick.

När chock och känslokaos lagt sig, så gestaltar sig en ny bild för ögonen. ”Det här kan bli ett riktigt bra äktenskap för framtiden”. Hall Media, A-Media, Bonniers och Mittmedia blev det otippade men synnerliga genomtänkta partnerskapet. Med olikheter och egenutvecklade styrkor som kompletterar varandra ser framtiden lovande ut.

Att då se ”sitt gäng” vandra uppför altargången är jobbigt men förtröstansfullt. Jobbigt, för det minner om att vi har varandra till låns och att tiden skyndar.

Förtröstansfullt för det kan komma något gott ur partnerskapet. Och givetvis finns det en part som alltid kommer vara närmast hjärtat och det är Hall Medias kultur och medarbetare.

Så kära medarbetare, fortsätt tro på att det ni gör är meningsfullt – för nu behövs den nära rapporteringen som bär fakta i sig mer än någonsin. Fortsätt möt utmaningar med kraft och fortsätt bry er om det lokala i sitt större sammanhang. Och när ni nu ingår ett större sammanhang – fortsätt vara er själva precis som ni är och var er mening trogen. I friktion och glädje finns energin. Ett oändligt stort tack för alla dessa år och den mening, glädje och energi Ni givit oss i familjen genom generationer!

Avslutningsvis; ett äktenskap – liksom ett samhällskontrakt – blir vad man gör det till. Det är i de svåra stunderna som parterna prövas. Dessa sju punkter får bli mitt ord på vägen framåt. Låt ordens andemening tonsätta vårt samtalsklimat och rapportering. Och Kära kund – ingen kan berätta bättre än din lokala tidning – jag lovar!

Vårda Kärleken. Var rädd om tilliten. Var generösa mot varandra. Ge varandra tid. Visa varandra respekt. Var rädda om glädjen. Njut av varandra. (Monica Spjuth, 2003)