Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Naturvänner på vandring – Faledreven i regn och sol

Nyligen vandrade ett fåtal entusiaster från Naturskyddsföreningen i Tidaholm på Faledreven i Segerstad.

Deltagarna guidades av eldsjälen Arne Karlsson från Segerstads Hembygdsförening.

Grannabacken heter platsen vid Segerstads kyrka och därifrån leder Faledreven en gammal fädrev upp till Segerstadsfalan. Fala betyder trädlös högslätt. Först under 1900-talet planterades skog på denna del av Brunnhemsbergets sydsluttning.

Segerstadsfalan var redan under järnåldern bebyggd. Många gravrösen vittnar om detta. 1839 skiftades Segerstadsfalan mellan gårdarna i socknen och i och med detta började en intensiv bebyggelse. Bönderna upplät mark för dagsverkstorp på falan och de fick på så sätt billig arbetskraft.

Många av dessa nybyggare var mycket fattiga och hade stora familjer att försörja. En del var hantverkare såsom till exempel smed och skomakare. Många soldatboställen fanns även här uppe.

I slutet av 1800- talet fanns här ett 50-tal stugor och som mest ett 90-tal boplatser (torp, backstugor och jordkulor). Vid ett 50-tal boplatser finns skyltar, där man kan läsa om de som bott där.

Arne berättade på ett mycket målande sätt om några personer. Sven i Kålgården odlade bär och grönsaker som han sålde på torgen i Falköping och Jönköping. En stuga fick namnet Nokarå (någon råd). Lars som bodde i Nôkarå använde i vissa situationer uttrycket ”dä blir la nôka rå”. Stenmurar, husgrunder, fruktträd, blommor och buskar minner om dessa boplatser.

Krestin-Hannas stuga finns kvar och vårdas av hembygdsföreningen. Vid stugan finns en skylt med texten: ” Fattig är inte den som äger lite, utan den som vill ha mycket”.

Indelningsverket avskaffades 1901 och därmed avfolkades soldattorpen. Under första halvan av 1900-talet flyttade bosättarna till samhällen och städer, där de fick bättre utkomstmöjligheter. Många emigrerade till Amerika.

Längst upp i dreven ligger Ruskela källa, som är ett populärt mål på vandringen.

Från Grannabacken till Ruskela källa är det cirka fyra kilometer.

Stort tack till Arne Karlsson som genom sitt arbete håller dreven levande år efter år.

Ingvor Sjögren