På gränsen mellan Näs och Vartofta-Åsaka Slingrande kalkstensgrusåsar bildar en stäppliknande miljö där fjädergräset, stipa pennata, överlever. Den förkommer annars i sydöstra Europa.

Andra hotade arter, som drakblomma och smalbladig lungört, finns också i området.

Fjädergräset "upptäcktes" först 1947. 1966 bildades det första reservatet på Nolgårdens marker. Mjölkgården drivs idag av Carl-Magnus Andersson.

2015 utökades reservatet till närmare 13 hektar när om att upplåta mark för reservatet.

Nu är reservatet på väg att växa till 30 hektar när Christer Eliasson på Backgården, rakt norr om reservatet, släpper till ytterligare 15 hektar mark.

Åsarna går nästan fram till vår gård, och nu kommer även betesmarken runt åsarna att ingå i reservatet, säger Christer Eliasson.

Granskogen på marken har avverkats, lövträden som fanns har sparats.

Det kommer att bli ett instängslat sammanhängande område, med betade lövängar mellan åsarna, säger Christer Eliasson.

Länsstyrelsen kommer att anlägga en besöksparkering nedanför Backgården, och skapar därmed ytterligare en ingång till området.

Länsstyrelsen blir inte ägare till marken, reservatet bildas genom nyttjanderättsavtal med markägarna. I avtalet med Länsstyrelsen har Eliasson bland annat fått ersättning för att skogen fällts innan den var avverkningsmogen.

Eliasson, före detta mjölkbonde, har inga djur på gården, och marken arrenderas ut till grannen Per Sandahl, som heller inte har några djur.

Det blir Länsstyrelsens sak att hitta betande djur.

Länsstyrelsen har berättat att en lantbrukare med Hereforddjur kommer att släppa djur i marken. Det behöver vara köttdjur som går på åsarna, de kan tillgodogöra sig det magrare betet. Markerna på ängarna mellan åsarna kan passa för mjölkraser, säger Eliasson.

Markägarna kan stå för skötsel av reservatet, och får i så fall ersättning för det. Annars är det Länsstyrelsens sak att sköta det.