Annons
Vidare till falkopingstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trio får guldmedalj av kungen

Jan och Ing-Marie Andersson, Agnetorp, och Eje Olsson, Acklinga, belönas med LRF Mjölks Guldmedalj för att ha levererat mjölk av högsta kvalitet under många år. Den 16 april tar de emot medaljen ur Kung Carl Gustafs hand vid en ceremoni i Stockholm.

– En guldmedalj är förstås ett fint tecken på uppskattning för det jobb man lagt ner på korna och mjölken, säger Jan Andersson.

– Det är jätteroligt att få guldmedaljen, säger Eje Olsson, Acklinga Prästbolet.

I ladugården i Uddestorp hos Jan och Ing-Marie står 38 mjölkkor och lika många ungdjur. Den lilla besättningen ger goda förutsättningar att känna korna väl och ha koll på hur de mår.

Jan och Ing-Marie tillbringar minst sju timmar varje dag i ladugården. De känner kornas personligheter och egenheter väl och är uppmärksamma på hur de mår.

– Vi märker direkt på ett juver om något är fel. Man behöver vara noggrann med hygienen, säger han.

Mjölken ger smaken

Den finaste mjölken ger bästa mjölkpris, så det är inte bara guldmedaljen som är morot för att leverera av högsta kvalitet. Anderssons är stolta över gårdens mjölk och alla produkter man kan göra av den. Ibland undrar de om alla inser hur många goda smaker som har sitt ursprung i just mjölk.

– Smör, ost, grädde. Det verkar som att folk inte förstår hur mycket dessa produkter höjer smaken.

Jan och Ing-Marie hoppas att konsumenter förstår vikten av svensk mjölk. Att svenska djur håller landskapen öppna och att korna får betydligt mindre antibiotika än djur i andra delar av världen. För dem var jobbet som mjölkbönder ett självklart val.

– Det har alltid varit vårt stora intresse. Min pappa jobbade på en gård och direkt efter skolan gick jag till honom och frågade vad jag kunde hjälpa till med. Intresset sitter i och är absolut en förutsättning för att lyckas. Om vi fasar ut mjölkproduktionen skaffar vi nog köttdjur, för bonderiet är en livsstil.

Sitter i generna

Eje Olsson lärde sig mjölka redan som barn. Hans föräldrar, som också fått guldmedaljen, arrenderade mjölkgården under lång tid men köpte den 1999. Sedan dess har Eje successivt tagit över driften.

Idag har han 60 kor i ladugårdens lösdrift. Utöver Eje jobbar två halvtidsanställda på gården och även Ejes föräldrar hjälper till. Det uppskattas eftersom den fina mjölkkvaliteten innebär mycket arbete.

– Det bästa med att vara mjölkbonde är samarbetet mellan människa och djur. Djuren är olika individer precis som vi människor, framhåller Eje, som fäster sig mest vid de sällskapliga korna.

Både djurhälsa och mjölkkvalitet kräver noggrannhet i alla moment, från åker till mjölktank. Det gäller att korna får bra och rent foder så att de håller sig friska.

– Den finaste mjölken ger bättre betalning, så det finns all anledning att anstränga sig. Men det hade vi gjort ändå, för det är alltid roligast att göra sitt bästa.

Kraven ökar

Kraven på Eje som svensk mjölkbonde ökar hela tiden. Han har inget emot höga krav, men hoppas att konsumenterna tänker på det när de handlar ost, smör och mjölk.

– Eftersom vi har höga krav på oss både när det gäller arbetet på gården och i djurhållningen så kan konsumenterna vara säkra på att svenska produkter är framställda under bra förhållanden. Dessutom är det just vi svenska bönder som håller Sveriges landskapen öppna.

Den 16 april får ta ta emot guldmedaljen ur kungens hand.